Mötet

Jag bestämde mig i förväg för att ha en positiv approach, något möte tidigare hade K och jag nämligen  haft en lite hetsig debatt i en sakfråga och jag kände på mig att han kanske skulle vara lite purken för det. Men jag kände mig väldigt peppad för den nya tjänsten, kände redan att jag trivdes mycket bättre att jobba med det nya och ville ärligt ge det en chans när det nu äntligen lossnade.

När jag kommer in till K är han på gott humör, småpratar lite om ditt och datt och så slår vi oss ner i hans lilla sitthörna. Han ber mig först berätta hur jag tycker det har fungerat under förra året. Jag säger att jag tycker det har fungerat bra, framför allt på hösten tyckte jag det lossnade och jag kände att det senaste projektet blev väldigt lyckat.

Hur tycker du vår relation fungerar, frågar han. På det stora hela bra, säger jag, vi har ju inte jobbat så mycket i det dagliga men jag hoppas och tror att det ska funka bra nu när vi ska jobba lite närmare varandra.

Jaha, säger han, nu är det så att jag har hört mig för med dem du jobbar med och nu kommer jag att vara helt ärlig med dig.

Du är nog den svåraste människan jag någonsin jobbat med.

Sen satt han i ungefär 60 minuter och totalsågade mig.

Några exempel på vad han sa:

• Jag är reaktiv och går aldrig under ytan med frågor.
• Jag är osynlig i organisationen.
• Någon har sagt att ”hon står utanför och pissar in på oss andra”
• K känner sig trampad på i mötena.
• Jag delegerar uppåt.
• Folk drar sig för att kontakta mig eftersom de inte får stöttning och det blir bara ett tråkigt samtal.
• Jag är sur och butter.
• Jag ser problem snarare än möjligheter.
• Jag kan inget om vad företaget gör.
• Jag uppfattas som en ensamvarg i organisationen.
• Jag kan inte sälja in idéer eller förmedla kunskap till andra.
• Jag har inget aktivt nätverk inom företaget.
• Jag bidrar inte till ett positivt klimat.
• En del personer har hellre gått till mina kollegor eftersom jag är så otrevlig.
• Ingen vill prata med mig.
• Jag uppfattas som en hård person.
• Jag har dåligt kroppspråk.
• Jag har en negativ attityd.
• Jag håller inte löften, tider och deadlines.
• Jag involverar bara andra på mina egna villkor.
• Jag exkluderar folk.
• Jag är luststyrd.
• Det finns noll och intet förtroende för mig organisationen.
• Det är inte ”fun and motivating” att jobba med mig.

Och så vidare, och så vidare, och så vidare….. I det stora hela djupt orättvist, osakligt och i många fall direkt osant.

Jag bestämde mig ganska kvickt för att inte bemöta det han sa utan bara lyssna och ta anteckningar. Lyckade hålla masken och började inte gråta, men ett tag mådde jag rent fysiskt illa och trodde inte jag skulle klara det.

Det hela slutade med att han sa att jag fick Ej acceptabelt som totalbetyg och att det inte skulle funka att vi jobbade tillsammans.

Men hur löser vi det då, sa jag.

Tja, vill du vara kvar på företaget så får vi väl se om vi kan hitta en annan tjänst till dig, säger han.

Som vaddå? frågar jag.

Ja kanske nåt på fabriken eller så kan du kanske jobba hos Customer Service.

??????  

Annars får vi gå skilda vägar, fortsätter han.

Då bad jag att få bryta mötet, för då gick det inte längre.

Ja du kan ringa när du vill, jag är tillgänglig imorgon, sen reser jag bort i två veckor, sa han.

Jag gick ner på mitt rum.

Och grät.