Har varit hemma från jobbet några dagar. Dels för att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till där, och dels för att jag åkt på nån slags förkylning med hosta, feber och brännande luftrör. Funderar på om det är ångest när det trycker lite över bröstet. Hur vet man hur det känns när man aldrig har känt det förut? Jag hoppas det är förkylningen, eller rättare sagt - jag bestämmer mig för det.
Tänker att såhär kommer det ju att bli nu. Det kommer att vara pensionärer, föräldralediga, sjukskrivna och så jag som åker och handlar på ICA Maxi mitt på dagen. Som går på lunchpass på Friskis. Som promenerar med hunden vid stranden när andra sitter och gäspar på efter-lunchen-mötena.
Det är en konstig och absurd känsla. Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv. Jag har alltid vetat vart jag skulle gå om dagarna och har aldrig varit sådär dagledig sen jag pluggade. Och då var man ju egentligen inte dagledig heller, för då skulle man ju plugga. Fast det gjorde man inte.
Vad händer om jag inte får något nytt jobb? Om mina vaga, men dock idéer, inte utfaller som jag har tänkt mig? Om det liksom inte håller hela vägen. Vem är jag då?
Tisdag närmar sig med stormsteg och det är egentligen först efter det som jag kan ta nästa steg och fatta några som helst beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar